”Litteraturen är liksom gratisvägen till språket” En undersökning om lärares uppfattningar om litteraturundervisning

Syfte med undersökningen är att undersöka hur lärare resonerar om sin användning av skönlitteratur i undervisningen och uppfattar förhållandet mellan litteraturundervisning och elevers språkutveckling. Som blivande lärare och med ett stort intresse för skönlitteratur är det intressant att få lärarnas perspektiv och tankar kring de val och motiv som de har när de väljer att arbeta med skönlitteratur. Jag har intervjuat sex lärare som alla undervisar i grundskolans senare år i ämnet svenska. Jag har sedan analyserat mitt material och redovisat resultat och en diskussion med teoretisk förankring. Lärarna har delgett mig tankar och åsikter som skiljer sig åt och tydliga mönster kring hur de arbetar med skönlitteratur har utkristalliserats. En pedagogisk medvetenhet kring arbetssätt, språkutveckling och val av skönlitteratur har skiljt sig åt i de olika lärarnas resonemang. Min slutsats är att lärarna saknar ett gemensamt språk när de resonerar om skönlitteraturens fördelar, syfte och arbetssätt. Vidare saknas det många gånger en kunskap om vad språkutveckling är och framförallt hur eleverna utvecklar sitt språk. Ett intresse för formen skönlitteratur och hur man kan arbeta med den i skolan är av stor betydelse för en god språkutveckling. Jag har genom undersökningen kunnat se att ingen av informanterna funderar över samtliga didaktiska frågor utan den fråga som de flesta har i åtanke är frågan om vad som ska läsas. Det kan därför vara en idé, som även en av lärarna tillägger, att man som lärare funderar lite mer över syftet med att en viss skönlitteratur ska tas med i undervisningen och hur man kan arbeta med den på ett språkutvecklande sätt